Detta var första gången som jag och min fru Christina deltog i en ”pensionärsresa” och sammanfattningsvis kan vi konstatera att detvar betydligt roligare än vad det låter som. Ett glatt gäng med gamla och nya bekantskaper att besöka nya resmål och dela trevliga måltider tillsammans med.
Vår kunniga reseledning Nunne och Lasse visade sig i brist på lämpliga lunchrestauranger kunna arrangera en välsmakande picnic, krönt av en egenhändigt designad bakelse under ytterst fältmässiga förhållanden.
Höga Kusten har inte bara bron, som vi fick vi tillfälle att grundligt studera såväl uppifrån som underifrån och från båda sidorna, att erbjuda som sevärdhet. Vi fick också besöka Ådalen, platsen för den tragiska händelsen då fem personer blev dödade av tillkallad militär i samband med en fredlig demonstration. Vi besökte även Mannaminne, ett imponerande och sevärt minnesmärke över vad en person kan åstadkomma under sin livstid med energi, fantasi och viljestyrka.
Ett minnesmärke av det blygsammare slaget var det lilla kapellet vid Barsta som å andra sidan visar att man inte behöver resa några överdådiga byggnadsverk till Skaparens ära för människor att söka sig till för ro och andakt.
Höjdpunkten för dagen var besöket på Hernö Destilleri och den generöst tilltagna ginprovningen under en otroligt inspirerande ledning. Av den stigande stämningen att döma utgjorde detta den definitiva dödsstöten åt den bland nykterister vitt spridda myten att man kan ha lika roligt utan sprit.
Efter att ha ägnat sista dagen i Härnösand åt en stadsvandringäntrade vi M/S Ådalen III för en kvällskryssning på Ångermanälven där en synnerligen välsmakande buffe’ serverades. Två trubadurer utsattes för hård konkurrens av ett antal entausiastiska och skönsjungande manskörister som peppade varandra till ett allt högre stämningsläge för att slutligen utmynna i vildsint dans.
Trubadurerna meddelade att de aldrig hade mötts av större respons och det övriga sällskapet på båten, som utgjordes av ett antal examensfirande ungdomar, fick ett påtagligt bevis på att det finns ett liv även efter 65.
Erik Sjögren